Mycket prat blir det!

Det är mycket prat om kärlek och älska här hemma nu. Ivar har sett filmen bilar ett antal gånger och i slutet blir en bil kär i en annan. Efter det har Ivar börjat prata mycket om att han också är kär. Ival käl mamma. Ival käl pappa. Ival käl sally. Ival äska mamma äska pappa. Han sätter ihop pennor två och två, bilar i par, penslar osv - ååå käla, säger han.

Han upprepar allt vi säger och i synnerhet det sista ordet vi säger i varje mening. I går råkade Christian säga fy fan när vi var nere i källaren varpå Ivar sprang omkring och ropade, viskade, testade: fy fan fy fan fy fan. Svårt att hålla sig för skratt men vi får tänka oss för i vad vi säger och gör nu!

Idag har han varit hemma med lite feber, snuva och hosta. Jag var upptagen av en grej på dator när ivar pockade på min uppmärksamhet, jag svarade inte på en gång och då sa Ivar: mamma Ival plata! När vi skulle sova fick jag säga till honom att vi var tvungna att vara lite tysta för att sova. Ival platal! Ja, Ivar pratar mycket! En annan sak han gärna säger och har lärt sig: NEJ Ival vill! Nej ivar vill inte.

Mycket prat blir det!

Det är mycket prat om kärlek och älska här hemma nu. Ivar har sett filmen bilar ett antal gånger och i slutet blir en bil kär i en annan. Efter det har Ivar börjat prata mycket om att han också är kär. Ival käl mamma. Ival käl pappa. Ival käl sally. Ival äska mamma äska pappa. Han sätter ihop pennor två och två, bilar i par, penslar osv - ååå käla, säger han.

Han upprepar allt vi säger och i synnerhet det sista ordet vi säger i varje mening. I går råkade Christian säga fy fan när vi var nere i källaren varpå Ivar sprang omkring och ropade, viskade, testade: fy fan fy fan fy fan. Svårt att hålla sig för skratt men vi får tänka oss för i vad vi säger och gör nu!

Idag har han varit hemma med lite feber, snuva och hosta. Jag var upptagen av en grej på dator när ivar pockade på min uppmärksamhet, jag svarade inte på en gång och då sa Ivar: mamma Ival plata! När vi skulle sova fick jag säga till honom att vi var tvungna att vara lite tysta för att sova. Ival platal! Ja, Ivar pratar mycket! En annan sak han gärna säger och har lärt sig: NEJ Ival vill! Nej ivar vill inte.

Hej igen! :)

Det var ju ett tag sen...
Har ingen aning om det fortfarande är någon som går in och tittar här eller om alla gett upp hoppet om att jag kommer att skriva igen. Nu är jag i alla fall här! :)

Det börjar närma sig förlossningen för mig! Om en vecka är det beräknat att bebisen ska anlända. Just nu njuter jag av att bara vara ledig och göra allt som jag längtat efter att göra men som jag inte hunnit eller orkat när jag jobbat. Ännu är jag inte trött på att vara gravid, det enda som är lite tröttsamt är att jag inte kan sova så bra på nätterna... Det är svårt att hitta någon bra sovställning och när jag väl somnar är det dags att gå upp och kissa! Men den sömn jag förlorar på natten försöker jag ta igen på dagarna.

Hoppas att eventuella läsare mår bra!
/ Lotta

Shopping

I lördags gick jag på stan och shoppade lite. Jag letade ganska länge efter ett par byxor som jag ville ha. De skulle vara svarta, tighta, stuprörsmodell – inte jeanstyg utan lite mjukare. Jag har haft ett par sådana för ett tag sen men de har blivit slitna jag ville ha likadana. Så kom jag till Vilabutiken och där var det lite folk och expediten hade tid att hjälpa mig. Hon plockade fram ett par som var jättebra, med hög midja. Efter att ha provat bestämde jag mig för att köpa dem. Jag hängde tillbaka alla par som jag provat men inte ville ha. Men så kom jag på att det paret som jag skulle köpa var lite väl långa i benen så jag tog fram ett par som var kortare och började jämföra. Tjejen i kassan hjälpte mig att mäta och jämföra och efter mycket om och men bestämde jag mig för det paret som var lite längre.

Jag betalade och tjejen la byxorna i en snygg pappkasse. Så gick jag vidare, jag skulle möta upp Christan och hans kompis Peter som också var på stan. Men innan jag mötte dem ville jag gå ner och hälsa på min kompis Kajsa som jobbar i en butik i samma galleria men på våningen under. Jag gick från Vilabutiken och innan jag åkte rulltrappan ner passerade jag ett café som var smockfullt av folk. (Vi försökte hitta ett café tidigare på dagen men det var verkligen fullt med folk överallt.) Jag vet inte hur det är med er, men vissa dagar tycker i alla fall jag att det kan vara lite jobbigt att passera en stor grupp människor som sitter och fikar och det känns som att ALLA tittar på en. Den här dagen gjorde det inte så mycket. Jag gleeeed förbi på mina höga klackar med min snygga Vila-påse i ena handen och kappan nonchalant lagd över armen. Låt dem titta, tänker man andra dagar. Det här var en sådan dag.

Jag kom ner till butiken där min kompis jobbar. Jag hann prata med henne en stund och sedan kände jag plötsligt att jag hade något mer än min kappa nonchalant slängd på armen. På den andra armen låg ett par byxor. Det andra paret byxor, med galgen kvar och allt. Pulsen steg märkbart och jag slogs av hur lätt det var att komma från en butik som en tjuv. Jag blev sådär fnissig igen och kunde liksom knappt gå tillbaka till affären. Men vad sjutton skulle jag annars göra.

Jag fick
Åka upp för rulltrappan igen,
Gå förbi alla på det där caféet
Gå in i Vila butiken
… som naturligtvis var alldeles full med folk och kön till kassan ringlade sig.

Larmet pep inte när jag gick ut. Men det pep när jag gick in. NATURLIGTVIS! Jag sa till kassörskan att ursäkta jag fick visst med mig ett par extra byxor. Hon var jätterar och sa att det gör ingenting det där har hänt mig också! Ja, säkert tänkte jag.

När Christian kom hem från jobbet i måndags berättade han att en kollega till honom suttit på det där galleria-cafeét och hon sa till sina kompisar: det där är ju Lotta, Christians tjej. Men hon har ju ett par byxor på armen, med galgen kvar och allt. Undrar om hon har snott… HAHAHA. Så fortsatte de fika. Sen sa hon, Men där är ju Lotta igen, på väg tillbaka till Vila-butiken. Christians kollega fick sig ett gott skratt, både när hon såg mig och när hon och Christan pratade om min shoppingrunda på måndagsmorgonen.

Det är roligt om man kan roa! =)

Förvirrad

Vi gav oss ut i skogen på en löprunda idag jag och Christian. Han skulle springa tio minuter efter mig sa vi och då skulle vi komma fram ungefär samtidigt. Jag hatar att bli omsprungen. Det spelar ingen roll vem som kommer springandes bakom mig, jag måste bara hålla den där personen på lagom långt avstånd bakom mig. När jag sprungit sex av de tio kilometrarna gjorde jag misstaget att kasta en blick bakåt. På alldeles för nära håll såg jag Christian och jag blev riktigt rädd, ungefär som om jag skulle vara jagad. (Christian berättade sen att han hade sett att jag ryckte till och fick stora uppspärrade ögon). Jag fick riktigt bråttom. Nu var det ingen lagom skön söndag-jogging-tur längre. Nu var det tävling. Roligt tänkte jag och blev lite fnissig och hade svårt till en början att inte börja asgarva och tappa fart på grund av det. Jag återfick i alla fall koncentrationen och jag kände mig snabb och smidig. Ungefär som en gasell.

När jag sprungit det absolut snabbaste jag kunde i två kilometer kastade jag ett öga bakåt igen och upptäckte att han började knappa in på mig. Till min stora förtret började vägen slutta uppför och mitt tempo började sacka av. Christian däremot kunde hålla samma snabba tempo som han gjort hela vägen och sprang snabbt och smidigt förbi mig. Jag skrek skitstövel efter honom men han fortsatte bara att springa. Gasellen i mig försvann lika snabbt som Christian sprang om mig och mina ben blev tunga och jag var inte ens säker på att jag skulle ta mig fram den sista biten. Jag hatar som sagt att bli omsprungen och det var på gränsen att jag stannade och vägrade springa längre. Jag tog mig fram men det var med nöd och näppe. Puh!

När vi stretchat en stund och var på väg tillbaka till bilen såg jag plötsligt en kvinna i femtioårsåldern som tittade på mig och utbrast: Men Lotta! Ja, tänkte jag och stirrade på henne och blev som paralyserad. Hon kom farande mot mig med utsträckta armar ungefär som för att omfamna mig. En bil kom körandes mot mig men jag flyttade mig inte, jag var som sagt fortfarande paralyserad. Det var ungefär som på film när ett kärlekspar möts och allting stannar upp och tystnar och musik hörs i bakgrunden. Nu var det inte kärlek som förorsakade paralyseringen. Orsaken till min förstelning var att jag på inga villkors vis kunde identifiera kvinnan. Och hon var så otroligt älskvärd. Jag gick igenom hela registret. Samtidigt bad Christian mig att gå åt sidan så att bilen skulle kunna passera. Å, tack för brevet fortsatte kvinnan. Vi stod ganska nära varandra nu. Ja, fysiskt, så hon tog mig på armen och klappde liksom om mig. Vi verkade stå varandra ganska nära över huvud taget, jag hade ju uppenbarligen till och med brevväxlat med henne. Bara det att jag plötsligt drabbats av tillfällig Alzheimers och inte kunde komma ihåg henne. Hur går det för dig nu, och hur har det gått med tanden? frågade hon.

Det började ringa en klocka någonstans långt bak i mitt huvud och plötsligt mindes jag! Det var tandsköterskan som var så snäll och hjälpte mig när jag hamnade i en konflikt med min tandläkare. Det var tandsköterskan som tog mitt parti och stöttade mig när samme tandläkare, i mitt tycke, var helt störd i huvudet. Jag skrev ett brev till henne och tackade. Den kvinnan var det och det kändes skönt när jag uppriktigt kunde börja vara trevlig tillbaka. Hur sjutton kunde jag glömma henne? Jag kände mig helt vilse! Obehagligt!

Fredag

Fredagar är alltid lite trötta, mysiga kvällar. Eller oftast i alla fall! Idag jobbade jag till halv fem och när jag kom hem hade Christian tvättat och tagit fram dammsugaren. Vi vilade en stund och sedan gick jag och handlade medan han dammsög. Till middag blev det lax, potatis, romsås och bönsallad. Därefter en Beckfilm i soffan med alldeles för mycket godis. Jag håller på att bli lite småförkyld igen och det är skönt att bara vara hemma och ta det lugnt! Imorgon ska jag träffa Johanna, vet inte riktigt vad vi ska göra men något mysigt blir det nog. På söndag ska jag och Christian träffa Sally, vi tänkte göra någon form av utflykt/picknick. Men det blir en ganska lugn helg, jag ska läsa en del tror jag. Läsa, skriva och kanske klistra in lite bilder i ett fotoalbum.

Sov gott och hoppas att ni får en bra helg!

Kram Lotta

Vardagsrummet

Nu har vi tagit upp ett matbord till vardagsrummet. Jag hade bordet i min etta förut. Skönt att ha lite mer sittplatser om vi får middagsgäster! Tidigare har vi bara haft barbord i köket och där går det inte att sitta så många. Vi fyndade en kista på Myrornas också, den var i ljust trä tidigare, men vi putsade den lite och betsade till mörk ek. Den fungerar som vardagsrumsbord nu. Jag har även fått en mysig hörna med min gungstol där jag ofta sitter och läser nu för tiden. I dag när jag kom hem från jobbet satte jag mig där med en kopp kaffe, ett äpple och tidningen. Efter att ha ätit mitt äpple minns jag inte vad som hände men det hade gått cirka tjugo minuter och tidningen var oläst och kaffet var lagom drickstemperatur. Det gick visst bra att sova där också! Det är rogivande att gunga och jag är glad att gungstolen kommer till användning. Den har mest stått orörd tidigare. Sa till Ann-Sofie att jag skulle lägga in några bilder på vardagsrummet, så de kommer här!

Nu ska jag leta fram någon bra bok. Har precis läst ut Gåtornas palats av Dan Brown. Kanske ska fortsätta med Änglar och demoner av samma författare, men problemet är bara att hans böcker är så spännande att jag inte kan lägga ifrån mig boken när jag ska sova. I stället läser jag tills trötthetsgränsen har passerats och jag är övertrött och sedan kan jag läsa en stund till.

Men en liten stund kan jag läsa innan det är dags att gå och lägga sig!

Kram på er!
Lotta