Sommarvecka i Åkersjön

Vi har bokat en stuga i Åkersjön! Vi ska vara där hela familjen en hel vecka i sommar. Det känns så fantastiskt skönt! När vi var små var vi där mycket och jag har härliga minnen med mina systrar, mamma och pappa. Pappas kusin som var bosatt i Stockholm hade en stuga som vi tillbringade nästan varje helg i. Jag tyckte att det var så befriande att komma från stan och bara få vara mig själv en stund. De senaste åren har jag skrivit mycket om mig själv, bakåt i tiden och jag kallar mig själv för Sara. För ett tag sedan skrev jag faktiskt om Åkersjön och den tiden. Så här var det då…

1993
Det finns inte en tillstymmelse till något ledigt utrymme i bilen. Bagageluckan är fylld från golv till tak, i baksätet trängs Sara med sina systrar. De ska åka till sin fjällstuga över helgen. Det spelar ingen roll hur länge de ska vara borta, bilen fylls alltid till bristningsgränsen. Sara älskar verkligen att åka dit. Hon tycker inte om att säga till sina kompisar att hon vill följa med sin familj, enligt många är det lite töntigt att umgås med familjen. I stället säger hon att hon måste följa med, hon får inte stanna hemma. Hennes bästis Linn vill alltid att hon ska stanna hemma och sova hos henne. Ibland frågar Sara sin mamma om hon får stanna kvar i stan, men det är som att mamma märker på henne att hon faktiskt inte vill. Egentligen borde hon väl säga som det är till sina kompisar men hon är så rädd att hamna utanför. Hon vet ju att den som är borta är den man pratar om. Därför vill hon vara så lite konstig som möjligt. Då kanske de inte har så mycket att säga om mig, tänker hon.

En gång när Sara frågade mamma om hon fick stanna hemma var hon på väg att säga att Sara fick det om hon ville. Då tårades Saras ögon. Hon kände verkligen inte för att vara utan familjen hela helgen. Då tog mamma tillbaka det, sa att hon minsann tyckte att Sara skulle följa med. Så fick det bli.

Ofta står Linn i närheten när Sara ska fråga mamma om hon får göra något. Men de har utvecklat en tyst kommunikation, mamma förstår när Sara inte vill något och då säger hon nej. Ibland frågar hon mamma om de inte kan flytta till stugan. Hon vill ha kor och hästar och kanske några får. Det vore så skönt att slippa allt.

Kvällspromenad i Rhododendrondalen

Det finns ett promenadstråk längs Motalaström i Norrköping. Vid ett ställe har det planterats Rhododendron och platsen kallas Rhododendrondalen. Det är lika vackert där som det låter. Jag har varit trött idag och på konstigt humör, men efter promenaden med Christian känns det bättre. När vi kom hem satte vi oss i soffan och drack te även det gjorde mitt humör bättre!

Han gör mig glad!

En fika i solen

Jag sitter för mig själv på ett café och att fika själv är en fröjd. Det har varit en innehållsrik vecka. Framförallt med tanke på att jag tidigare varit sjuk och slappat ganska mycket. Nu har jag fikat med kompisar, tränat, promenerat, tvättat… Tiden för mig själv har inte riktigt räckt till och nu njuter jag av att sitta ner och dricka en kopp kaffe.

Jag har blivit tillfrågad om att sjunga på Albins dop. Jag, sjunga inför publik. Det är nu det börjar, erbjudandena börjar trilla in och man kanske kommer att bli ”upptäckt”. =)

Problemet är bara ATT JAG INTE KAN SJUNGA! Senaste gången jag sjöng offentligt var väl i luciatåget på mellanstadiet någon gång. Jag stod placerad bredvid min bästa kompis och när jag skulle läsa en dikt blev vi båda så nervösa och skrattade hysteriskt mycket. De som känner mig vet att jag skrattar högt. Ibland lite för högt. Min kompis skrattade högre. Vi kunde inte sluta och till sist började jag gråta för att jag skämdes så mycket. Jag vågade inte titta på någon i rädsla för att börja skratta igen, eller för att någon skulle se mina tårar. I stället stirrade jag stint in i ljuset jag hade i handen och följden blev att jag nästan svimmade.

Jag vet inte om Ann-Sofie är medveten om vad hon gett sig in på då hon bett mig att sjunga… Men tanken är att vi tre systrar ska sjunga tillsammans och det vore roligt!

Att bli upptäckt förresten. Det var något jag ibland dagdrömde om som yngre. Jag ville nog bli såpaskådis eller modell. Jag visste att jag inte hade utseendet med mig för att bli modell, men jag skulle väl kunna passa för något tänkte jag. Så en dag blev jag stoppad på stan av några unga tjejer och de började: ”jo, asså. Vi tänkte bara fråga…”
Nu kommer det, tänkte jag och sträckte på mig.
”kan du köpa ut lite sprit till oss?”
nej, det kan jag inte, sa jag (kanske lite surt) och gick därifrån.
Jag berättade inte att jag inte hade åldern inne för att gå på systembolaget. Det var ju inte direkt något modellerbjudande, men jag såg i alla fall vuxen ut.
Nu för tiden hoppar jag jämfota av glädje vid de få tillfällen jag besöker systembolaget och måste visa legitimation.
Detta ständiga bekräftelsebehov!

Jobb och träning

I dag har jag tränat med Johanna! Det var härligt att få umgås samtidigt som vi gjorde nytta. Oftast brukar jag träna själv så det var verkligen bra med omväxling. Min sjukgymnast har gett mig ett träningsprogram som jag försöker att göra två gånger i veckan och min annars så onda rygg börjar kännas bättre och bättre! Det gör att träningen känns än mer motiverande och jag är glad över att hitta sätt att undvika ständig värk.

Jag slutade klockan ett idag. Väckarklockan ringde fem så det har ändå varit en lång dag. Lång men bra. Vi har varit ute nästan hela dagen idag. Vi har firat förskolans dag och barnen har suttit på filtar i gröngräset, vi har grillat korv, ätit rabarberpaj och druckit saft. Politiker tycker att vi ska dra ner på sockerintaget på förskolorna och många skulle nog storkna om de sett kosthållningen idag. Visst, jag håller med. Det är bra och till och med nödvändigt att lära barnen att äta bra och näringsrik mat. Men ingenting får gå till överdrift och jag tycker att det är bra att få göra undantag och festa till vardagen lite ibland.

Det är fint här i Norrköping nu. Syrenerna blommar, det doftar gott och fåglarna kvittrar. Utanför sovrumsfönstret har vi ett fågelbad och det är underhållande att titta på alla fåglar som badar. Det är ett väldans liv där ibland!

Christian är sjuk, han är riktigt hängig och har feber, ont i halsen och hosta. Jag försöker pyssla om honom så gott det går och köper glass och godis till honom. Jag tycker att man måste äta sånt när man är sjuk. Det påskyndar liksom tillfrisknadsprocessen! Eller? Antagligen inte, men det gör det lite lättare att vara sjuk! Både Christian och Håkan blev sjuka efter Östersunds-vistelsen. Oskar var rejält hostig och smittade väl ner dem. Jag och Ann-Sofie verkar ínte vara riktigt lika klena! =)

Ha det så bra! Kramar!

Helg i Östersund

Det här är min systerson Albin! Han är fyra månader och vi träffade honom när vi var hemma i Östersund i helgen.

Helgen har varit snabbgående!
Vi hade ju så många dagar, vi skulle ju hinna göra så mycket och vi skulle ju hinna vila så mycket. Så svischade dagarna bara förbi och det kändes som om vi åkte därifrån lika fort som vi kom dit. Visserligen hann vi göra ganska mycket. Vi var ute och lekte med Oscar och Mattias, vi busade med Albin. Vi gick ut i skogen och grillade korv och vi hälsade på släktingar. Det blev mycket tid till barnen och mindre tid till de vuxna. Eva-Lena träffade jag knappt alls. Hon åkte till Sundsvall med jobbet. Ann-Sofie och Håkan kändes det inte heller som om vi hann prata så mycket med. Inte mamma heller.

Det var en annorlunda hemvistelse, där jag knappt var ”hemma” utan bodde hos Eva-Lena och var barnvakt. Men det var ändå mysigt att träffa alla. Det blir rörigt när vi är så många och när vi har så många viljor men det är som sagt härligt att se och vara i närheten av familjen. En natt sov jag och Christian hos mamma. På morgonen sov jag väldigt djupt och jag vaknade av att mamma kramade mig. Det var bra! Jag hann inte prata med Ann-Sofie så mycket som jag ville, men en liten stund fick jag ligga bredvid henne i mammas säng och prata med henne och äta upp nästan alla mammas halstabletter. Det var mysigt! Hos våra släktingar hoppade vi studsmatta och där hoppade jag och Ann-Sofie och vi skattade så mycket att jag nästan kissade på mig! Det var roligt!

Tiden räcker inte till alla när man bara åker upp lite då och då. De är min familj, den bästa familj man kan ha och jag skulle vilja ha dem i samma stad.

Nu har helgen återgått till vardag med jobb, träning och andra vardagsting. Nyss var jag på en promenad med en kompis och snart ska jag gå och lägga mig. Tänkte krypa ner i sängen och fortsätta med min Harry Potter bok.

Tandläkarbesök och hundtankar

Ännu en dag hemma. Men det börjar gå åt rätt håll nu och jag känner mig piggare och piggare. Ute har det också spruckit upp och solen skiner! Har varit inne hela dagen förutom en liten tur till tandläkaren. Jag drog en tand förra veckan och den har blivit inflammerad så nu går jag dit varje dag så att han får spola rent. Igår när jag var där fick jag antibiotika också, så nu ska jag väl bli frisk!

Att dra ut en tand är inte helt kul. Det kostar pengar, det gör ont och det känns lite tomt. Jag har alltid varit rädd om mina tänder och jag tandtrådar varje kväll, borstar noga och försöker att inte småäta. Likförbannat händer det! Men faktum är att jag aldrig har varit så tacksam över mina tänder som jag är nu. När jag gick till tandläkaren idag tänkte jag på hur glad jag är att resten av mina tänder funkar så bra som de gör. Nu ska jag fortsätta ta hand om dem och när jag blir frisk ska jag införskaffa en riktigt mjuk och behaglig tandborste, min tandläkare sa att jag borstar för hårt, och sedan ska jag ta hand om dem extra noga varje dag. De ska ju hålla resten av livet.

I närheten där vi bor finns en bilhandlare och bilhandlaren har en hund. Jag är inte speciellt van vid djur och det brukar ta ett tag för mig att fatta tycke för olika husdjur. Men den här hunden är något alldeles extraordinär. Han brukar ligga på trottoaren utanför bilhandlarens kontor och så går han några meter åt vardera håll på trottoaren. Han går aldrig speciellt långt. Själv går jag alltid över på den sidan av vägen för jag hoppas att jag ska få träffa hunden. Ibland ser jag honom på avstånd och hur jobbig dag jag än har haft så spricker jag alltid upp i ett leende när jag ser honom. Så ser han mig och kommer springandes, viftandes på svansen. Och hur bråttom jag än har så stannar jag alltid till en extra stund och klappar, kliar bakom örat och pratar en stund. Det är en väldigt speciellt fin hund, lite brun-grå-vit-fläckig. Har ingen aning om vad det är för ras.

Nu har jag inte sett honom på några dagar, men idag när jag kikade in på bilhandlarens kontor, dörren står alltid öppen, såg jag bara en liten miniatyr av den-extraordinära-hunden. Jag har sett den lilla förut och den har hoppat upp på mig, jag har klappat och kliat bakom örat och pratat lite med den, och jag tycker om den också. Men jag saknar att mötas av den stora extraordinära hunden och jag hoppas att jag får se honom igen!

Förkyld och regn

Måndag, med regn ute och förkylning inne. Bättre kan veckan starta! Jag får se fram emot helgen då jag och Christian åker upp till Östersund och träffar mamma, systrarna och syskonbarnen! Längtar!

Det har varit många förkylningar den här terminen. Eftersom jag jobbar på förskola är det väl ganska naturligt att bli sjuk titt som tätt, i alla fall första tiden. Lik väl är det frustrerande och irriterande att gång på gång bli sjuk. Det känns som att jag sätter mina kollegor i klistret och att de måste jobba extra hårt alla gånger jag är borta.

Nu ska jag gå och lägga mig i sängen och fortsätta lösa mina korsord och sudoku och lite senare får jag smaska på vindruvorna som finns i kylskåpet!

Ha en bra dag!

Lotta