Damen ovanför

Så länge jag kan minnas har jag älskat att prata och umgås med äldre människor. När jag var riktigt liten ville jag ofta vara tillsammans med mamma och pappa och deras kompisar om de träffades. När jag blev äldre och var hemma hos mina kompisar kunde jag lika gärna sitta och prata med deras föräldrar. Så är det fortfarande, men jag saknar den äldre generationen i min omgivning. Det är inte heller lika ofta som jag träffar kompisars föräldrar och släktingar.

När vi flyttade ihop jag och Christian upptäckte jag att det bor en dam ovanför oss. Damen ovanför verkar väldigt rar och är en bit över åttio år. Det har blivit en del småpratande när vi har setts. Vid något tillfälle hjälpte jag henne i tvättstugan vid ett annat stannade vi i trappuppgången. Ja sånt där vanligt vardagssnack som man har med grannar som man faktiskt tycker är trevliga. Jag har vid några tillfällen utbrustit för Christian att hon är så himla mysig och man kanske kan adoptera damen till en liten extra farmor…

Precis innan semestern ringde damen ovanför på vår dörr. Hon undrade om det var vi som spelade så högt. Ja, sa jag. För vad skulle jag säga när vi precis då hade stereon på i rätt hög volym. Hon berättade att det var så jobbigt och att hon inte hörde tv:n på kvällarna och att hon alltid måste skruva upp så mycket. Artig som jag är bad jag så hemskt mycket om ursäkt, tackade för att hon kom och sa som det var och lovade bättring. Därpå kom jag på att vi nästan, nästan aldrig spelar hög musik. Och absolut inte på kvällarna.

Strax därefter bjöd vi vår fastighetsskötare, en synnerligen trevlig man i oidentifierbar ålder, på kaffe. Han fixade med trädgården och vi gick ut till honom. Så pratade vi om lyhördhet och vi berättade att damen ovanför tyckte att vi lät för mycket. Vår fastighetsskötare utbrast: Ni ska inte lyssna på henne… Alltså, hon hör saker. Bry er inte om det! Ni måste ju få leva och hon ska inte komma och klaga på er!

Ja, så åkte vi i lugn och ro på semester och när vi kom tillbaka mötte vi vår fastighetsskötare ute på gården. Han drog med oss in i trappuppgången och började viska med oss. Han hade stött på damen ovanför berättade han och till henne hade han sagt att ”Du ska inte klaga på Christian och Lotta. De är väldigt fina hyresgäster och jag kan inte tänka mig att de gör en massa oväsen av sig.” Hon blev ganska ilsk och svarade med att hon skulle flytta. Det tyckte han gott att hon kunde göra. Det hade hon tydligen hotat med fler gånger.

Tja, inte helt fel att ha en fastighetsskötare som tror så gott om en! Det är nog ingen risk att vi blir vräkta. Jag har inte längre några förhoppningar om mysiga fikastunder med damen ovanför. Det har snarare blivit så att jag i största möjliga mån försöker att undvika henne.