Jag – en PMS-häxa

Faktum är att jag känner mig olustig i kroppen. Jag skulle vilja skriva något roligt om att jag typ är en bitterfitta med pms-besvär. Men det känns inte riktigt som att det är något roligt och det känns inte direkt som att jag är speciellt rolig.

En vecka före mens ungefär är det precis som att hela mitt liv blir omkullkastat och saker och ting får en annan färg. Soffan i vardagsrummet till exempel som är vit i färgen och som jag vanligtvis är ganska nöjd med (skulle vilja ha en ny, men ingen kris) blir den här veckan så vansinnigt ful och smutsig. I vanliga fall tycker jag att det viktigaste är att träffa vänner, umgås med Christian och må bra, men just under den här veckan blir jag den slaffsigaste människan i världen och det viktigaste blir att städa. Ja, så en gång i månaden ungefär jagar jag Christian med dammsugare och är allmänt jobbig. Han väljer oftast att sätta på hög musik och göra en grovrengöring av badrummet. Då får han en stund i lugn och ro och jag blir lugnad av vetskapen att badrummet blir rent samt att jag slipper göra det själv. Det är bara ibland som jag avbryter honom med gråtattacker och diskussioner om att:

1 VI MÅSTE BÖRJA SPARA PENGAR NU!
2 VI MÅSTE VERKLIGEN KÖPA NY SOFFA, DEN HÄR ÄR SÅ JÄVLA FUL
3 VI MÅSTE SKURA GOLVET NU DET VAR LÄNGESEN!
4 KAN VI INTE GÖRA NÅGOT ROLIGT JAG ORKAR INTE STÄDA MER.
5 VI BORDE FLYTTA

Alla dessa punkter plus några till brukar avhandlas under en enda städdag (obs, bara när jag är en pms-häxa.)

Ärligt talat fattar jag inte att Christian orkar. Han inte bara står ut, han får mig faktiskt att förstå att han älskar mig även när jag är sån här.

Idag gick jag in på hälsokostbutiken och frågade om hon hade något mot pms och det hade hon så nu ska jag börja äta lite piller och förhoppningsvis må lite bättre under pms-veckan.