Fynd på Indiska

Häromdagen träffade jag Sally. Vi pluggade ihop och jag tycker väldigt mycket om henne. Hon är snäll Sally. Hon har flyttat från stan och nu var hon alltså på besök. När vi sågs blev jag glad och lite flamsig. Ivrig att prata med henne och höra det senaste om hennes liv. Innan vi skulle gå och fika frågade Sally om vi inte kunde gå och titta på Indiska en sväng och det gjorde jag gärna. Jag strosade runt med henne och småpratade och hon skulle bara ha en liten väska till sitt pass och sina värdehandlingar eftersom hon skulle ut på en resa. Hon hittade en finfin väska. Så hittade hon ett bord med utförsäljning på liknande små väskor, men de var inte riktigt lika fina. Reabordet lockade i alla fall mig och jag började ivrigt titta bland de fina sakerna. Några dyra och några billiga. Som alltid när det är rea. Det var då jag hittade DET. Ganska stora askar utan lock i trä. Mörkt oljad ek. Precis som jag ville ha och den röda prislappen visade tio kronor. TITTA SALLY härjade jag. BARA tio kronor! Ja men vad ska du ha dem till och var ska du ha dem? JAG VET INTE MEN DE ÄR JU JÄTTEBILLIGA! JAG SKA KÖPA ALLA! Alla fyra? undrade Sally lugnt och log lite. JA! Så jag gick till kassan med fyra lådor balanserande i mina händer och var så där glad som jag kan vara när jag hittar riktigt bra fynd antingen till hemmet eller i klädväg.

En tjej som stod bakom kassan iakttog mig lite under tiden som jag gick till kassan. Hon undrade väl också vad jag ska med dessa till, men jag VISSTE att de skulle att göra sig någonstans hemma i alla fall. Lite nervös var jag för att det skulle visa sig vara dyrare och jag funderade på hur mycket jag skulle vara beredd att ge för dem. När jag var nästan framme vid kassan, med lådor travade upp till hakan, fnissig och förväntansfull säger hon, den där bakom kassan. URSÄKTA, men det där hör till vår inredning.

Jag tackar min lyckliga stjärna för att Sally var med. Jag fortsatte att fnissa medan jag gick tillbaka med alla askar. Det kunde väl räckt med att jag tagit en med mig till kassan och frågat om priset. Sedan gick jag bort till ett hörn för att titta på DYRA taklampor, som för att visa att jag har råd, (fast jag egentligen inte hade det) och på något löjligt sätt försöka hålla masken. Jag fortsatte fnissa/skratta hela vägen ut från Indiska. Det var som sagt skönt att Sally var med och kunde skratta med mig. Eller åt mig.