tisdag 29 maj 2007

Sommarvecka i Åkersjön

Vi har bokat en stuga i Åkersjön! Vi ska vara där hela familjen en hel vecka i sommar. Det känns så fantastiskt skönt! När vi var små var vi där mycket och jag har härliga minnen med mina systrar, mamma och pappa. Pappas kusin som var bosatt i Stockholm hade en stuga som vi tillbringade nästan varje helg i. Jag tyckte att det var så befriande att komma från stan och bara få vara mig själv en stund. De senaste åren har jag skrivit mycket om mig själv, bakåt i tiden och jag kallar mig själv för Sara. För ett tag sedan skrev jag faktiskt om Åkersjön och den tiden. Så här var det då…

1993
Det finns inte en tillstymmelse till något ledigt utrymme i bilen. Bagageluckan är fylld från golv till tak, i baksätet trängs Sara med sina systrar. De ska åka till sin fjällstuga över helgen. Det spelar ingen roll hur länge de ska vara borta, bilen fylls alltid till bristningsgränsen. Sara älskar verkligen att åka dit. Hon tycker inte om att säga till sina kompisar att hon vill följa med sin familj, enligt många är det lite töntigt att umgås med familjen. I stället säger hon att hon måste följa med, hon får inte stanna hemma. Hennes bästis Linn vill alltid att hon ska stanna hemma och sova hos henne. Ibland frågar Sara sin mamma om hon får stanna kvar i stan, men det är som att mamma märker på henne att hon faktiskt inte vill. Egentligen borde hon väl säga som det är till sina kompisar men hon är så rädd att hamna utanför. Hon vet ju att den som är borta är den man pratar om. Därför vill hon vara så lite konstig som möjligt. Då kanske de inte har så mycket att säga om mig, tänker hon.


En gång när Sara frågade mamma om hon fick stanna hemma var hon på väg att säga att Sara fick det om hon ville. Då tårades Saras ögon. Hon kände verkligen inte för att vara utan familjen hela helgen. Då tog mamma tillbaka det, sa att hon minsann tyckte att Sara skulle följa med. Så fick det bli.

Ofta står Linn i närheten när Sara ska fråga mamma om hon får göra något. Men de har utvecklat en tyst kommunikation, mamma förstår när Sara inte vill något och då säger hon nej. Ibland frågar hon mamma om de inte kan flytta till stugan. Hon vill ha kor och hästar och kanske några får. Det vore så skönt att slippa allt.

1 kommentar:

Anonym sa...

hej vännen!
först vill jag säga att du skriver otroligt bra, du skriver på ett sätt som gör att man vill läsa vidare. när jag läste det korta stycket om sara är det precis som om det skulle handla om mig - förutom att det inte var någon fjällstuga vi åkte till :-) många kramar sara