Tandläkarbesök och hundtankar

Ännu en dag hemma. Men det börjar gå åt rätt håll nu och jag känner mig piggare och piggare. Ute har det också spruckit upp och solen skiner! Har varit inne hela dagen förutom en liten tur till tandläkaren. Jag drog en tand förra veckan och den har blivit inflammerad så nu går jag dit varje dag så att han får spola rent. Igår när jag var där fick jag antibiotika också, så nu ska jag väl bli frisk!

Att dra ut en tand är inte helt kul. Det kostar pengar, det gör ont och det känns lite tomt. Jag har alltid varit rädd om mina tänder och jag tandtrådar varje kväll, borstar noga och försöker att inte småäta. Likförbannat händer det! Men faktum är att jag aldrig har varit så tacksam över mina tänder som jag är nu. När jag gick till tandläkaren idag tänkte jag på hur glad jag är att resten av mina tänder funkar så bra som de gör. Nu ska jag fortsätta ta hand om dem och när jag blir frisk ska jag införskaffa en riktigt mjuk och behaglig tandborste, min tandläkare sa att jag borstar för hårt, och sedan ska jag ta hand om dem extra noga varje dag. De ska ju hålla resten av livet.

I närheten där vi bor finns en bilhandlare och bilhandlaren har en hund. Jag är inte speciellt van vid djur och det brukar ta ett tag för mig att fatta tycke för olika husdjur. Men den här hunden är något alldeles extraordinär. Han brukar ligga på trottoaren utanför bilhandlarens kontor och så går han några meter åt vardera håll på trottoaren. Han går aldrig speciellt långt. Själv går jag alltid över på den sidan av vägen för jag hoppas att jag ska få träffa hunden. Ibland ser jag honom på avstånd och hur jobbig dag jag än har haft så spricker jag alltid upp i ett leende när jag ser honom. Så ser han mig och kommer springandes, viftandes på svansen. Och hur bråttom jag än har så stannar jag alltid till en extra stund och klappar, kliar bakom örat och pratar en stund. Det är en väldigt speciellt fin hund, lite brun-grå-vit-fläckig. Har ingen aning om vad det är för ras.

Nu har jag inte sett honom på några dagar, men idag när jag kikade in på bilhandlarens kontor, dörren står alltid öppen, såg jag bara en liten miniatyr av den-extraordinära-hunden. Jag har sett den lilla förut och den har hoppat upp på mig, jag har klappat och kliat bakom örat och pratat lite med den, och jag tycker om den också. Men jag saknar att mötas av den stora extraordinära hunden och jag hoppas att jag får se honom igen!